All forskning tyder på global uppvärmning, eller?

På moderna myter läste jag dessa kloka ord av Scott Armstrong: "We have been unable to identify any scientific forecast to support global warming. Claims that the earth will get warmer have no more credence than saying that it will get colder."

Sveriges politiker står enade kring det faktum att världen går mot en global uppvärmning. Det påstås att alla vetenskapsmän är eniga om att människans utsläpp av växthusgaser leder till en ökad växthuseffekt. Den enda diskussionen som får utrymme bland politiker är hur vi på effektivast sätt minskar jordens koldioxidutsläpp.

Alla står eniga mot en gemensam fiende, koldioxiden. Hur stämmer detta med verkligheten? Tja, den som sätter sig in i den vetenskapliga diskussionen kring växthuseffekten märker snart att alla vetenskapsmän inte alls står eniga och att det finns stora problem med de metoder IPCC använt sig av för att ta fram de prognoser som världens politiker baserar sin politik på. Problemet är bara att den som försöker kritisera idén om global uppvärmning snabbt blir nedtystad, ignorerad eller förlöjligad.

För att förtydliga vad detta innebär tänker jag dra det till sin spets. Det är nämligen så att debatten kring global uppvärmning har gemensamma drag med den som fördes i Tyskland på 30-talet kring judarna. Du har den karismatiske ledaren, Al Gore, som sprider budskapet. Du får dagligen höra att koldioxiden är roten till allt ont i världen. Politiker tar i med hårdhanskarna för att bli av med problemet koldioxid. Du blir tystad om du kritiserar den globala uppvärmningen. Indoktrineringen av folket är total. De folkvalda använder sin maktställning för att få alla att förstå den sanning som de anser sig se. Hela sammhället genomsyras av idén att koldioxiden måste bekämpas, med alla medel.

Vad diskussionen kring judarna på 30-talet ledde till och vad diskussionen kring koldioxiden i dag leder till går självklart inte att jämföra. Det skulle i sanningens namn vara antisemitism. Varför jag väljer nazismen som jämförelse är att tydliggöra hur farligt det debattklimatet som råder idag är. Debatten kring koldioxiden är harmlös i jämförelse med debatten kring judarna på 30-talet men faktumet kvarstår, liknande indoktrinering kan fortfarande ske.

Bovarna i dramat är, som jag ser det, politiker, intresseföreningar och massmedia. För politiker finns det tyvärr inget val idag. Det skulle vara politiskt självmord att gå ut och kritisera den globala uppvärmningen. Våra politiker har nämligen målat in sig i ett hörn. De har fått hela opinionen med sig och den som går emot opinionen kommer att tappa förtroendet och därmed väljarnas röster i nästa val. Den som kommer med de bästa och effektivaste lösningarna på koldioxidproblemet vinner däremot röster. Intresseföreningarna, miljövännerna, har i den globala uppvärmningen hittat ett argument för att minska användandet av fossila bränslen och att minska konsumtionen. De har eldat på denna glödheta fråga och har tillsammans med miljöpolitiker (ej miljöpartister) fört fram budskapet om koldioxidens onda sida. Massmedierna har å sin sida sett en möjlighet till att publicera skrämmande nyheter om miljökatastrofer vilket säljer mängder med lösnummer.

Jag menar inte att vi ska tysta politikerna, intresseföreningarna eller massmedierna. Det vi måste göra är se över det politiska systemet, höja människors kunskap kring vetenskaplig forskning, låta den vetenskapliga debatten få större utrymme inom den politiska debatten, låta den vetenskapliga diskussionen få större utrymme i media. Vetenskapen måste helt enkelt få ett större utrymme i samhället. Genom kunskap kan vi få ett samhälle där människor är kritiskt tänkande, resonerande, ifrågasättande och öppna för motargument.