Kulturarbetarlogik

På Svd:s ledarblogg finns en replik från Gerhard Hobersdorfer på Per Gudmundsons ledarartikel Ska Ingrid Swede också ha kulturstöd?. Vad är det egentligen Gerhard säger?

a)

Kulturstödstyrning → bra kultur

Kulturstödstyrning = Kulturproducenter och byråkrater

Kulturproducenter och byråkrater → bra kultur

b)

Marknadsstyrning → dålig kultur

Marknadsstyrning = Kulturproducenter och konsumenter

Kulturproducenter och konsumenter → dålig kultur

Från a och b följer att:

konsumenter är med och styr kulturutbudet → dålig kultur

Ytterligare ett exempel:

Marknad = dum

Marknad = producent och konsument

producent och/eller konsument = dum

Eftersom kulturarbetare per definition inte är dumma när det gäller kultur så är det konsumenterna som är dumma.

Konsument = dum

Det är så vi kulturkonsumenter betraktas av kulturarbetarna i Sverige, dumma! Vi förstår inte något, har ingen koll på vad som är bra och bör därför inte få vara med och bestämma vad som ska produceras. Inom kultursektorn ska det inte finnas någon koppling mellan tillgång och efterfrågan.

Elaka bolåneinstitut

Johan Norberg skriver något som är väldigt viktigt. Det är viktigt att det blir allmänt känt att Fannie Mae och Freddie Mac inte är elaka privata långivare utan statliga experiment.

The idea was that these government mission/private owners/government guarantees-hybrids would think more long-term and be more socially responsible than real capitalist institutions. Of course the opposite was the result. What would you do in Las Vegas if you could keep all the gains but send all your losses to the taxpayers? Well, they did all that and hired the best team of Washington lobbyists to protect their privileges against every reform proposal.

I media får vi känslan av att det är elaka dumma kapitalister som har skapat problemet och det kommer bli ytterligare ett argument som antikapitalister kan använda sig av när de svartmålar kapitalismen. Därför är det extra viktigt att visa att det är i grunden politiska beslut som ligger till grund för problemet.

Brev till Hans Tilly

Efter att ha sett programmet debatt som bland annat handlade om gästarbetare inom byggsektorn skrev jag detta brev till Hans Tilly:

Hej!

Vem är du att ta över ansvaret från de som tar arbeten i Sverige till en lön som enligt dem själva är acceptabel? Menar du att byggarbetare som väljer att komma till Sverige och jobbar inte själva ska avgöra om de vill jobba för en viss lön och ha en viss arbetstid? Menar du att vi ska vidta åtgärder liknande de som används mot trafficking mot denna helt frivilliga överenskommelse mellan byggarbetare och arbetsgivare. Det är inget annat än ett hån mot och omyndigförklarande av dessa arbetare.

Det här är bara ett försök att komma undan den konkurrens som gästarbetarna skapar, ett sätt att skydda de svenska byggarbetarna mot konkurrens från utlandet. Vad händer då? Denna protektionism leder endast till att de som köper byggtjänster inte får ta del av den fria marknad som bör finnas inom EU, det fortsätter vara dyrt att bygga, det kan till och med bli dyrare då efterfrågan av arbetare är stor och tillgången begränsas till svenskar och gästarbetare som tvingas ta samma lön som dessa. Vi lever i en fri värld med en fri marknad och det ska vi försvara. Ditt samhälle utan konkurrens och utan fri marknad är ett mörkt samhälle utan tillväxt och utveckling.

Låt polacker, letter och rumäner konkurrera på deras egna valda vilkor, inte dina vilkor. Låt dem själva avgöra vilken lön som är skälig för en polack, lett, eller rumän. Låt dem själva avgöra vilka arbetsförhållanden de vill ha. Låt dem själva avgöra hur långa dagar de vill arbeta. Förhandla om din egen lön och arbetsförhållanden, inte någon annans för du kan endast avgöra vad som är viktigt och rätt för dig själv!

Mvh
Lars Petter Björkman

SMHI och formuleringar

SMHI:

Arktis is fortsätter smälta, dock ej på rekordnivå

Isavsmältningen i Arktis varierar från sommar till sommar. Trenden för det permanenta sommaristäcket är dock en gradvis minskning, liksom bildandet av ny is under vintertid.

Hittills i sommar har det observerade istäcket varit betydligt mindre jämfört med under 80- och 90-talen. Årets sommaristäcke är cirka 1,6 miljon kvadratkilometer mindre mot normalt, men dock inte på samma rekordlåga nivå som uppmättes förra sommaren.

Data för istäcket sammanställs varje månad under sommarsäsongen inom ramen för de internationella forskningsprojekten SEARCH och DAMOCLES, där SMHI är en ledande part.

Alternativ:

Arktis is större än 2007, kanske ett trendbrott

Storleken på sommaristäcket i Arktis är något större än rekordåret 2007. Isavsmältningen i Arktis varierar från sommar till sommar. Trenden för det permanenta sommaristäcket har under 2000-talet varit en gradvis minskning, liksom bildandet av ny is under vintertid. Det är dock för tidigt att säga om årets minskade avsmältning innebär ett trendbrott.

Hittills i sommar har det observerade istäcket varit betydligt mindre jämfört med under 80- och 90-talen. Årets sommaristäcke är cirka 1,6 miljon kvadratkilometer mindre mot normalt.

Data för istäcket sammanställs varje månad under sommarsäsongen inom ramen för de internationella forskningsprojekten SEARCH och DAMOCLES, där SMHI är en ledande part.

Liberaler och föräldraförsäkringen – en paradox?

Cattis Ullström, socialdemokratiska studentförbundet, frågar sig detta. Hon visar med det här blogginlägget och kommentarerna under det väldigt tydligt hur vänstern vill bestämma hur människor ska leva. Genom detaljstyrning av vem som ska vara hemma med ett barn vill man nå en påtvingad "jämlikhet" i hemmen.

Liberaler är tydligen konservativa, kärnfamiljsvurmande när de förespråkar familjens rätt att hantera sina föräldradagar som de vill, utan politisk styrning. Liberaler som samtidigt hävdar individens rätt gör sig därmed skyldig till en paradox. Men att vara liberal är att lämna över ansvaret för hur man ska leva till individen. Det är upp till individerna i en parrelation att ta ansvar för sina egna intressen. Det är bland annat just på grund av vetskapen om att staten inte kan tillgodose allas egna intressen genom lagstiftning som man förespråkar liberalism.

När man nu, tyvärr, har ett system för att ge föräldrar stöd är det bra att man delar ut lika många föräldradagar till de båda vårdnadstagarna, det är att inte göra skillnad på individerna i parrelationen. Så fungerar det idag. Sedan är det upp till varje vårdtagare att sälja och köpa dagar med den andra vårdtagaren efter egna principer och egna själviska intressen. Det är ett liberalt sätt att hantera detta bidrag. Men, visst själva bidraget är inte förenligt med liberalism. Det finns kvar därför att det inte finns några liberaler i den borgerliga regeringen.

Fy för nya sjukhus

I dagens P1-morgon var det en debatt om privat sjukvård för barn mellan Peter Wasmuth, vd för det nya barnsjukhuset Martina, och Lars H Gustafsson, barnläkare. Gustafsson var mycket kritisk till det nya barnsjukhuset. Han gillar inte ett sjukhus som har korta köer. Det ska vara lika långa köer för alla är hans inställning. Peter Wasmuth misslyckades tyvärr med att motivera varför hans företag ska få finnas så som det är tänkt att fungera.

Först är det sjukt att en företagare måste motivera varför hans företag ska få finnas. Finns det ett kundunderlag bör det inte finnas något att diskutera. Gustafsson påstår att Martina strider mot FN:s barnkonvention så länge sjukvården inte "kommer de mest utsatta barnen till godo" och "stänger ute de som har störst behov av vården". Martina stänger inte ute någon, alla som betalar för sig är välkomna. Precis samma regel gäller inom den offentligt finansierade vården, alla som bor och arbetar i Sverige får sjukvård, inte gratis utan till priset av den skatt de betalar.

Låt oss se vilka konsekvenserna av sjukhuset är. Martina säger sig kunna fylla 2000 vårdplatser, det skulle innebära att övrig barnsjukvård i Stockholm skulle minska sina köer då de får upp till 2000 färre vårdtagare att ta hand om. Vem förlorar på det? Ingen! Det är det som är svagheten i kritiken, det är ingen som förlorar på att detta sjukhus startar sin verksamhet. Det kan tom ge positiva effekter för hela barnsjukvården i Stockholm med kortare vårdköer. Jag vill påstå att Martinas vårdtagare betalar för att andra sjukhus ska få kortare köer! Det är i mina ögon allt annat än något dåligt. Martina skulle inte ha funnits om det inte startats som ett privat finansierat sjukhus. Landstinget skulle inte bygga ett nytt sjukhus om de inte fick in mer pengar från skattebetalarna. Om landstinget hade finansierat ett nytt sjukhus, ja då hade folk förlorat pengar på det. Nu är det ingen som förlorar något och ändå blir folk upprörda över detta privata sjukhus för barn.

Det om något är sjukt!

Onödig strejk för samma lön

Jag läser på Monica Greens blogg att det kommer bli en strejk i Londons tunnelbana på grund av att personer från olika företag vill ha samma lön för samma arbete. Jag har några invändningar. Det finns stora problem med att säga att två personer som utför samma jobb ska ha samma lön. Vi som jobbar inom områden som inte lider av monopol ser skillnad i lön som något gott. Ta allsvenskan i fotboll som exempel, vilka fotbollspelare skulle godta att alla fick samma lön? Gör de inte samma jobb?

 

Mitt företag har som en del i företagsstrategin att konkurrera mot andra företag med ett lägre pris. Jag gör samma jobb som personer på större företag inom samma bransch men jag får 5000 mindre i lön, trots att jag har jämförelsevis samma erfarenhet och kunskap inom området. Jag klagar inte för det, det är inte ens något jag är missnöjd över. Det finns annat som påverkar vilket företag jag vill jobba för. Hade jag endast värdesatt högre lön skulle jag försöka få jobb på ett annat företag. Ett företag som har lägre löner än andra kan dessutom ge unga en första chans till jobb. Unga personer har mindre erfarenhet och värdesätts inte lika högt som personer med lång erfarenhet. Deras största möjlighet till att konkurrera på arbetsmarknaden är att jobba för en lägre lön än andra som gör samma arbete.

 

Det är bara att välja:

1. Kapitalism, löneskillnader, fler jobb och högre välstånd till alla
   
2. Socialism, inga löneskillnader, färre jobb och fattigdom åt alla

Frihetligt folk

Vilka är det egentligen som vill att staten ska styra över våra liv? Svenska folket har ett utbrett politikerförakt och tycker inte om när riksdagen eller EU lägger sig i våra liv. Varför får då inte liberala åsikter större inflytande när det ska till att rösta? En del av svaret ligger nog i att det inte presenteras argument till varför folket ska rösta liberalt.

• Vill du finansiera Sveriges högutbildades opera och teaterbesök?
  
• Håller du med politikerna i deras åsikt om vad bra musik, teater eller dans är?
  
• Vill du själv bestämma vilken konsert du ska betala för?
  
• Tror du på att en viss musik skulle göra dig smartare?
  
• Vill du att dina pengar går till politiska tidningar som du aldrig skulle läsa?
  
• Tycker du att politiker ska få bestämma att en viss butik måste sälja en viss vara?
  
• Tycker du att politiker ska få bestämma vilken tid på dygnet du får ta ett glas vin?
  
• Tycker du att människor ska bedömas efter deras kön, ålder, hudfärg och sexuella läggning istället för att bedömas som individer?
  
• Ska alla människor vara lika inför lagen?
  
• Ska ett rån bedömas hårdare om det begås av en rasist på en invandrare än om det begås av en vanlig Svensson på en annan Svensson?
  
• Behöver vi särskilda lagar för rån som riktas mot invandrare?
  
• Vill du att politiker ska bestämma vem som ska passa dina barn?
  
• Tycker du att politiker ska bestämma vilken förälder som får vara hemma med barnen?
  

Denna lista måste fyllas på, det kommer mera!

Den papperslöse ska betala

Att papperslösa har rätt till vård är inget jag ser något problem med. Frågan är vad som ska hända efteråt.

Tvingar vi läkaren att kontakta myndigheterna för att de ska kunna genomföra utvisningen så leder det till att vården går under jorden eller att ingen papperslös vågar uppsöka vård. I ljuset av detta måste jag sluta mig till att vård ska inte bara ges till papperslösa utan det ska även ske utan att personen riskerar att utvisas. Däremot så ska inte denna vård vara subventionerad. Den papperslöse är en person som uppehåller sig i Sverige trots utvisningsbeslut efter avslag i migrationsöverdomstolen och har således ingen rätt till det svenska välfärdssystemet. Sjukvården ska därmed betalas av vårdtagaren. Den som inte tycker om detta har all möjlighet att gå in och stödja den papperslöse med ett litet bistånd men kostnaden är inget som staten ska stå för.

På försäkringskassans hemsida går det att läsa:
"[Sjuk vid bosättning] utanför EU/EES och Schweiz
Är du bosatt i ett land utanför EU/EES har du i regel inte rätt till subventionerad vård. För att få ersättning för sjukvårdskostnader behöver du en privat reseförsäkring."

Vi måste alltså som svensk medborgare betala för vår sjukvård när vi på laglig väg bosätter oss i utlandet. Varför kan vi inte ställa samma krav på de som olagligt uppehåller sig i Sverige?

Ohederligt av SVT

Jag hade för några veckor sedan en mailkonversation med Samir Abu Eid, journalist på rapport.

Jag reagerade på ett inslag som handlade om Kärrtorps gymnasium i Stockholm där Samir först visar upp en skola där eleverna har stora möjligheter att i skolans lokaler skapa en aktivitetsmångfald som berikar deras fritid och ger positiva känslor för den skola de går i för att sedan fråga sig detta: "[m]en hur går det här ihop med skolminister Jan Björklunds idéer om att skolan behöver ordning och reda, bättre studiediciplin och ett nytt betygssystem?"

I min mening gör han ett fatalt misstag och pratar om två helt olika saker som inte alls motsäger varandra, som inte ens behandlar samma ämne, men ändå försöker han få det till just detta - att ett fungerande fritidsliv på en skola går stick i stäv med Jan Björklunds skolpolitik.

I Samirs svar på min kritik säger han att: "[eleverna] driver helt andra frågor än skolministern. Den viktigaste frågan för Sveriges elevråds centralorganisation är 'skolan som social arena'. Organisationen menar att skolan inte bara handlar om undervisning, läxor och behöriga lärare, utan också om att eleverna tillbringar en stor del av sina liv i skolan och att det är där de växer och utvecklas som människor.

Var hittar han motsättningen till Björklunds skolpolitik? Kan den sägas vara något annat än påhittad?Dagens skolpolitiska diskussion tar inte upp ämnet "skolan som social arena" i någon större utsträckning men den motsäger det inte heller, vilket Samir mot allt förnuft får det att låta som.

Arbetare, andra klassens medborgare?

Vänsterpartiet kallar vanliga hederliga arbetare för andra klassens medborgare. Personer utan akademisk utbildning är enligt vänsterpartet mindre värda. Det framgick av rapports inslag om yrkeshögskolan. Det är något jag ställer mig starkt kritisk till.
På rapports inslag om skolministerns förslag på ny yrkeshögskola inflikades kritik från vänsterpartiet.
- Det här är är vänsterpartiet kritiska mot eftersom de som avlägger yrkesexamen på gymnasiet då enbart kan söka till yrkeshögskolan. Förslaget om yrkeshögskolan i kombination med de nya gymnasiereglerna kommer att bidra till ökade klyftor, inleder rapports reporter Sofia Tanaka.
-Det blir att vi får två olika status på de högre utbildningarna nämligen en som är för den andra klassens medborgare och en för de som har det bättre. Det är ett samhälle jag inte kan ställa upp på, säger Rosanna Dinamarca (v).

Är det så vänsterpartiet ser på arbetarna? Rosanna vill alltså påstå att en person som väljer en yrkesutbildning inte är lika mycket värd som den som väljer en akademisk utbildning? Då måste jag protestera för jag ställer defenitivt inte upp på ett samhälle där man ser ner på de som inte har akademisk utbildning och kallar dem för andra klassens medborgare.

När det gäller personer med yrkesexamen från gymnasiet som sedemera vill studera vidare på den traditionella högskolan blir det ingen skillnad mot vad det är idag. Det går fortfarande att kompletera sin utbildning i efterhand med basår på universitetet eller med kurser på komvux. Yrkesexamen och yrkeshögskola är ett sätt att öka statusen för yrkesutbildningar som bland annat av vänsterpartister anses vara mindre värda än andra.

Jan Björklund inför yrkeshögskola

Utbildningsminister Jan Björklund kommer med ett förslag på en ny yrkeshögskola som ska kunna anpassas efter de behov som finns på arbetsmarknaden. Den kan bli en realitet redan under 2009.
En yrkesexamen på gymnasiet och yrkeshögskola. Det är något som är välkommet som ett komplement till dagens högskola. Det kommer gynna industrin i Sverige där det under de kommande tio åren måste anställas 239.000 personer vilket LO-tidningen kunde berätta om för redan ett år sedan.
-Det är ett sätt att uppvärdera yrkesutbildningarna. De enkla yrkena finns ju knappt längre utan de flesta yrken är kvalificerade idag. Alla ska inte bli akademiker, men det måste finnas möjligheter att utbilda sig till kvalificerade nivåer även inom yrkesutbildningen, säger Jan Björklund till Rapport. Det handlar alltså om att sätta större fokus på yrkesutbildningar på gymnasiet och att skapa en yrkeshögskola som kan ge fördjupade kunskaper för de som vill gå vidare.

Släpp hyrorna fria!

Bloggen Bent skriver mycket bra om bostadsmarknaden i Sverige.

Det mest intressanta är att Hyresgästföreningens förbundsordförande Barbro Engman säger att det visst lönar sig att äga bostadsfastigheter. Om det nu är så lönsamt varför är det så få som satsar på att bygga nya hyreslägenheter istället för bostadsrätter? Om marknaden för bostadsfastigheter är stark borde det byggas mer än det gör idag. Lönsamheten verkar vara för dålig för att fler ska vilja investera. En fri marknad skulle kunna öppna för nytänkande inom bostadsbyggandet och hyresmarknaden skulle hitta nya vägar från bostadsbrist och miljonprogramm.

Förresten, vet Barbro Engman att ett företag MÅSTE tjäna pengar för att leva vidare och utvecklas?

Är Hamas orsaken till situationen i Gaza?

Vilka möjligheter finns det att problemen mellan Israel och Palestina kan lösas? Yossi Alpher, tidigare rådgivare till Israels premiärminister Ehud Barak (1999-2001), beskriver två senarier för framtiden efter det att Hamas övertagit kontrollen av Gaza från Fatah, utifrån ett Israeliskt perspektiv.

Det ena beskriver en framtid där President Mahmoud Abbas "consolidates Fatah's control, stabilises security and accepts to deal with Israel and the international community on behalf of the West Bank alone". Palestinska premiärministern Salam Fayyad och hans regering får tillgång till skattepengar från Israel varefter västbanken utvecklas. Abbas kan efterhand påbörja diskussioner med Israels premiärminister Ehud Olmert om Israels tillbakadragande från Västbanken och nedmontering av bosättningar.

I samma scenario verkar Hamas, som kontrollerar Gaza, lyckas med att hålla ordning i området så att mattransporter och fri handel åter kan ske via gränsen mot Israel. Israel öppnar passagerna mot Gaza då Qassamraketerna slutar regna ner över Sderot och viktiga steg mot ett fritt Gaza tas.

Det pessimistiska scenariot är allt annat än ljust och långt värre än dagens situation. Den stora frågan är dock hur den positiva framtiden nås, inte hur illa det kan gå. På Västbanken har Fatah goda möjligheter att klara av detta, om Abbas lyckas hålla opinionen på sin sida och skapa en stabilitet i området. Vad säger då Israel, skulle de gå med på att lämna området och nedmontera bosättningarna? Det verkar åtminstone finnas sådana viljor inom den politiska diskussionen i Israel varav Yossi Alpher får räknas som en stark röst. Hamas kan dock sätta käppar i hjulet för detta.

Vad talar för att situationen i Gaza ska komma i närheten av den Alpher målar upp i sitt positiva scenario? Gaza närmar sig en humanitär kris. Läget är allt annat än kontrollerat. Hamas fortsätter skjuta Qassamraketer, Israel fortsätter att slå tillbaka med våld och blockera alla gränsövergångar. För att vända på situationen krävs en öppen gräns mellan Israel och Gaza så att Gazas ekonomi kan ta fart genom handel och på så sätt få folket på fötter. Frihandel och välstånd går hand i hand med stabilitet och demokrati. Men där står vi nu. Israel vågar inte öppna gränserna då riskerna är för stora för det egna folket. Israel kommer sannolikt inte att förhandla med Hamas som det ser ut idag. Det skulle knappast vara fruktbart då Hamas syfte för att med våld ta över kontrollen av Gaza var att stoppa Fatahs arbete för fred med Israel. Frågan vi bör ställa oss är vad Hamas syfte och mål egentligen är. Är det verkligen en framtid med två fungerande stater, Israel och Palestina?

All forskning tyder på global uppvärmning, eller?

På moderna myter läste jag dessa kloka ord av Scott Armstrong: "We have been unable to identify any scientific forecast to support global warming. Claims that the earth will get warmer have no more credence than saying that it will get colder."

Sveriges politiker står enade kring det faktum att världen går mot en global uppvärmning. Det påstås att alla vetenskapsmän är eniga om att människans utsläpp av växthusgaser leder till en ökad växthuseffekt. Den enda diskussionen som får utrymme bland politiker är hur vi på effektivast sätt minskar jordens koldioxidutsläpp.

Alla står eniga mot en gemensam fiende, koldioxiden. Hur stämmer detta med verkligheten? Tja, den som sätter sig in i den vetenskapliga diskussionen kring växthuseffekten märker snart att alla vetenskapsmän inte alls står eniga och att det finns stora problem med de metoder IPCC använt sig av för att ta fram de prognoser som världens politiker baserar sin politik på. Problemet är bara att den som försöker kritisera idén om global uppvärmning snabbt blir nedtystad, ignorerad eller förlöjligad.

För att förtydliga vad detta innebär tänker jag dra det till sin spets. Det är nämligen så att debatten kring global uppvärmning har gemensamma drag med den som fördes i Tyskland på 30-talet kring judarna. Du har den karismatiske ledaren, Al Gore, som sprider budskapet. Du får dagligen höra att koldioxiden är roten till allt ont i världen. Politiker tar i med hårdhanskarna för att bli av med problemet koldioxid. Du blir tystad om du kritiserar den globala uppvärmningen. Indoktrineringen av folket är total. De folkvalda använder sin maktställning för att få alla att förstå den sanning som de anser sig se. Hela sammhället genomsyras av idén att koldioxiden måste bekämpas, med alla medel.

Vad diskussionen kring judarna på 30-talet ledde till och vad diskussionen kring koldioxiden i dag leder till går självklart inte att jämföra. Det skulle i sanningens namn vara antisemitism. Varför jag väljer nazismen som jämförelse är att tydliggöra hur farligt det debattklimatet som råder idag är. Debatten kring koldioxiden är harmlös i jämförelse med debatten kring judarna på 30-talet men faktumet kvarstår, liknande indoktrinering kan fortfarande ske.

Bovarna i dramat är, som jag ser det, politiker, intresseföreningar och massmedia. För politiker finns det tyvärr inget val idag. Det skulle vara politiskt självmord att gå ut och kritisera den globala uppvärmningen. Våra politiker har nämligen målat in sig i ett hörn. De har fått hela opinionen med sig och den som går emot opinionen kommer att tappa förtroendet och därmed väljarnas röster i nästa val. Den som kommer med de bästa och effektivaste lösningarna på koldioxidproblemet vinner däremot röster. Intresseföreningarna, miljövännerna, har i den globala uppvärmningen hittat ett argument för att minska användandet av fossila bränslen och att minska konsumtionen. De har eldat på denna glödheta fråga och har tillsammans med miljöpolitiker (ej miljöpartister) fört fram budskapet om koldioxidens onda sida. Massmedierna har å sin sida sett en möjlighet till att publicera skrämmande nyheter om miljökatastrofer vilket säljer mängder med lösnummer.

Jag menar inte att vi ska tysta politikerna, intresseföreningarna eller massmedierna. Det vi måste göra är se över det politiska systemet, höja människors kunskap kring vetenskaplig forskning, låta den vetenskapliga debatten få större utrymme inom den politiska debatten, låta den vetenskapliga diskussionen få större utrymme i media. Vetenskapen måste helt enkelt få ett större utrymme i samhället. Genom kunskap kan vi få ett samhälle där människor är kritiskt tänkande, resonerande, ifrågasättande och öppna för motargument.